(25 March 1832 - 4 August 1908) was a Dutch animal and landscape painter, and a peripheral figure of the Hague School. Born at Hedel, De Haas spend his youth in Amsterdam where he got his first art education at evening-classes at the Koninklijke Academie. Consequently he moved to Haarlem where he was apprenticed to the artist Pieter Frederik van Os. During his stay in Haarlem he befriended Paul Gabriël and Hendrik Dirk Kruseman Van Elten who were also studying with Van Os. In 1853, together with his two friends, De Haas decided to go to Oosterbeek. Here they came into contact with the influential landscape painter Johannes Warnardus Bilders and the group of painters which had gathered around him, many of whom would later be part of the Hague School. De Haas also met his future wife in Oosterbeek, Bilders' daughter, Caroline. In 1855 he received good reviews for his pictures that were exhibited in Paris from the noted art critic Jean Baptiste Gustave Planche. In 1857 De Haas first went to Brussels, where he became friends with Willem Roelofs. De Haas frequently returned to the Netherlands and Oosterbeek for inspiration and Caroline. From 1860 his friend Gabriël also lived in Brussels, and De Haas often painted cattle in the landscapes of both Roelofs and Gabriel, fitting in perfectly with both their styles. In 1860 he won the gold medal at the exhibition of Utrecht. From 1861 until 1869 De Haas is permanently settled in Brussels, painting mainly on the coasts of Flanders and Picardie in northern France. He married Caroline Bilders in 1862, and in 1864 they are briefly joined by her brother, the promising painter Gerard Bilders. In 1865 Caroline dies at the age of 24 of tuberculosis, leaving him with a young son. During his stay in Brussels De Haas is instrumental in passing on the style of the Barbizon school to the painters at Oosterbeek.   Related Paintings of Johannes Hubertus Leonardus de Haas :. | Portrait of Prince Albert | Venus and Cupid | The Presentation in the Temple | An Australian Native | Coronation of the Virgin |
Related Artists:
Jan Bogumil Plersch
painted Tadeusz Kosciuszko falling wounded in the battle of Maciejowice in 1794
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Giovanni Giacometti
Swiss Painter, 1868-1933,was a Swiss painter. He was the father of the artists Alberto and Diego Giacometti and the architect Bruno Giacometti.